Min värld, mitt liv, min blogg...

 

Idag fick jag höra av min klasskompis att jag är stark och "att det var starkt gjort".

 

Dessutom har det hänt henne något som hon berättade,

vilket jag anser att hon är väldigt stark.

 

Jag har aldrig fått denna "komplimang" förr och jag har aldrig själv sett mig som "stark".

 

Men nu när jag börjar att reflektera över hennes positiva ord, så stämmer det nog

ju mer jag tänker på det. Detta är nog något som jag faktiskt behöver ta till mig.

 

Men jag måste faktiskt säga att jag blev en aningen stolt... är det rätt ord månne tro?

 

Jag är i alla fall glad, för ur allt "ont" så har jag trots allt tagit mig ur det och varit stark.

 

Hur vore det om vi var mer snälla mot vår omgivning och gav varandra

mer positiva tankar, kommentarer och komplimanger, än vad vi egentligen gör?

 

Så tack, min vän... du öppnade mina "blinda" ögon!

 

 

Bildkälla: http://blogg.aftonbladet.se/25820/2009/01/1086915