Saknar och längtar...
...efter min älskling som just nu befinner sig i Sthlm. Inatt var jag riktigt orolig, när mami ringer och skrämmer upp mig om att 3 personer hade blivit skjutna nere i Stockholm, varav en har dött, därefter undrar hon om jag har hört något ifrån min darling. Tankarna börjar redan snurra runt i skallen, jag går ut och läser på nätet, tydligen var de kring 15-20 år gamla (enligt ett vittne som tror det. Så ändå är det inte någon exakt ålder med säkerhet på vedebörande). Jag drar iväg ett sms mitt i natten (jag förväntade mig inte något svar på direkten, i och med att han sitter på casinot och spelar. Utan jag hoppas att han ska höra av sig längre fram). Imorse... eller runt 9-10 tiden, fortfarande tyst, inte ett levnadstecken ifrån min darling. Tankarna börjar snurra igen, "tänk om de som blev skjutna var äldre, än vad vittnet trodde?"... oron fyller åter igen min kropp + magvärk. (Ja, jag vet.. han kan lika gärna pyssla med nåt annat. Men när oron stiger, så då blir jag som jag blir). Jag drar återigen iväg ett sms... till slut när klockan nästan är 11, då dimper det ner ett gulligt sms ifrån världens underbaraste i inkorgen och jag kan äntligen pusta ut och oron släpper.