Min värld, mitt liv, min blogg...

Ja inatt hade jag en massa konstiga drömmar. Jag drömde bland annat att jag var gravid, det skulle visst bli en flicka. När min sambo fick reda på att jag var på tjocken, ja då åkte jag ut med huvudet före, han kastade ut mig. Sedan flyttade jag till grannkommun, mitt gamla tillhåll. Varpå det var en snordyr lägenhet, så jag visste inte hur jag skulle ha råd med hyra och räkningar, med tanke på att jag inte hade nått jobb. Mitt upp i alltihop, så bor jag granne med mitt gamla x, som i sin tur har "vår gemensamma vovve" hos sig. När hunden får syn på mig blir den superglad, han känner tydligen igen mig. Sedan så ska jag ner i tvättstugan och tvätta, då är det 3 kärringar som har snott min tvätttid. Jag blir flyförbannad, men inte hjälper det, de fortsätter att tvätta på min tid. Efter mycket konstigheter så vaknar jag till slut. Jag känner mig mör i kroppen och invalid. Hela min högra arm har somnat, jag kan inte röra den överhuvudtaget, skitläbbigt. Sedan tittar jag på klockan... *yikes* Jo, mycket riktigt så har jag faktiskt missat min "riktiga" tvätttid som jag skulle ha imorse.

Så vad betyder då nu alla dessa drömmar som jag hade inatt?

Nej, nu ska jag ta och gå bort till zoo. Jag ska kika vad det är för växter som de har kampanj på. Våra vi har i akvariumet börjar se lite "mystiskt fula" ut, så det är dags att byta ut dem. Dessutom hade de kampanj på metallpansarmalar, så kanske köper jag någon sån. 15 riksdaler skulle tydligen en sådan kosta... humant pris anser jag.

Jaha, så har man gått och blivit sjuk. Igår var Steffe hemma från jobbet, idag vaknade jag av att jag hade ont i kroppen och i huvudet. Riktigt nice... NOT! Så tack hjärtat för att du har smittat ner mig. *ironisk* Jag hoppas att det håller sig så här i alla fall, så att det inte bryter ut och blir värre.

Jag får se det ifrån den ljusa sidan att det hände nu och inte nästa vecka, för då ska jag iväg på kryssning.

   Idag har jag varit hos blodsugarna, totalt sög de ur mig 4,5 dl blod. Det gick bra tycker jag för att var första gången. Dock rann blodet lite sakta, men sådant kunde tydligen hända första gången med tanke på att kroppen lever sitt eget liv. När jag precis var klar, när hon knippsade av slangen så började jag bli lite yr & illamående. Vilket också var vanligt, med tanke på att blodtrycket sjönk. Då blev jag upphissad med fötterna i luften, det dröjde inte alltför länge förrens jag började må bra igen. Efteråt fick jag fika innan jag gick, så det blev en macka och juice. Det var riktigt gott att få något i magen. Dessutom fick jag min första "blod-pin" och min gåva blev en fin mörkblå rörstrands mugg. Måste säga att jag blev riktigt väl omhändertagen av sköterskan, riktigt trevlig var hon också. Dock tyckte hon att jag såg ut att må riktigt bra och att jag trivdes när jag låg i stolen och inte det minsta nålrädd. (Nä, jag har aldrig varit nålrädd inte ens när jag var liten. Något sådant problem har inte jag, jag vet inte ens hur det känns. Jag är rätt härdad med alla dessa nålar på sjukhus).

Idag har det varit en härlig, solig utedag på sjön med älsklingen, pappsen & brorsan. Pappa & Stefan pimplade, medans jag och brorsan försökte göra "skulpturer" i lös, pudrig snö... :P Jag gjorde även några riktigt goda utflyktsmackor, som jag kan slänga ut receptet på sen på receptbloggen =)

Nu är vi ganska nyligen hemkomna ifrån relaxen, det var riktigt skönt, med bastu och bubbelpool. Vi fick till och med "bastuviftningar", hett och gött, med goda dofter. Det bjöd de på när det var alla hjärtans dag idag, även på lite godis. Klockan 20, ska vi ut och äta, vi har bokat bord. Så det ska bli riktigt nice, få se vad man ska hitta på att äta. Måste sätta fart och göra mig iordning. Men det var en riktigt bra idé av min älskling att vi skulle ta oss iväg till relaxen. Det känns skönt i både kropp och själ just nu, det är vi värda.

Imorse var älsklingen iväg på "hemlig uppdrag" som han så fint kallade det. När han kom hem fick jag en jättevacker bukett med blommor och choklad, sedan fixade han frukost. Så det var riktigt gulligt utav honom. Jag gav honom ett broderi som jag har gjort (kan lägga ut det här sen) och ett armband som jag lyckades hitta i torsdags när jag var i Falun. (Jag kände att det bara måste jag köpa, "det strålade Stefan" om armbandet. Och det var ju passande att det var alla hjärtans dag idag. Så då gav jag det till honom i samband med hjärtadagen. Annars hade han fått armbandet ändå). Sen fick han två "egengjorda" presentkort, men vad det stod på dem, det behåller jag för mig själv, den hemligheten stannar innanför vår dörr ;) Och så ett kort som jag hade skrivit lite i...

Nej nu måste jag sätta fart och göra mig fin, snart ska vi vara där vid restaurangen...

   Jag får berätta vad som hände torsdagskvällen idag istället, när jag hade fullt upp igår... Jag blev "stalkad", så mycket kan jag börja att berätta, med andra ord förföljd. Det var väldigt obehagligt.

   Det hela började med att jag skulle iväg till brevlådan och posta iväg 2 stycken alla hjärtans dag kort. När jag hade lagt på dem, beslöt jag mig för att passa på att slinka in på biblioteket för att titta efter pysselböcker, när jag ändå var i närheten. Jag slog mig ner vid bibliotekets dator och sökte, tills jag hittade på vart pysselböckerna stod. Jag tog mig ner till den hörnan och började leta. Jag hittade några intressanta böcker som jag plockade fram, satte mig ner vid bordet där och började bläddra. Bläddra för att se om det var något som var tillräckligt intressant för att låna med mig hem. När jag hade suttit där i nån minut så lägger jag märke till en utlänning som stirrar på mig, som kommer allt närmare och närmare. Han stryker sig längs bokhyllan och fortfarande så känner jag att han tittar på mig. Själv slår jag hastigt ner blicken i boken och fortsätter att ögna igenom den. Jag lägger märke till att han bara tar en bok ur hyllan. Han hejjar när han går förbi och sätter sig sedan ner vid bordet bredvid mitt. I ögonvrån ser jag att han bara sitter och glor på mig utan att ägna en minut åt sin bok som han plockade ut från bokhyllan. Jag börjar mer och mer känna mig väldigt obekväm och undrar för mig själv om han har käkat glopudding med blängsylta till middag. Har han aldrig sett en kvinna i sitt liv förut, eller vad är det frågan om?

   Ungefär en kvart senare frågar han mig: "När stänger biblioteket?" (Vilket faktiskt vem som helst kan fråga). Till svar ger jag honom att de stänger klockan sju, sedan fortsätter jag att titta i min bok. Men likt förbannat fortsätter han att stirra på mig. Sedan börjar det hagla frågor ur honom som han ställer till mig. "Är du svensk?" "Jag kan prata lite svenska, vill du prata med mig?" osv, osv. Det jag säger till honom är att jag har lite bråttom, jag har inte tid. Efter det reser han på sig och går bort och ställer tillbaka boken i bokhyllan och säger "Hej då" till mig. Jag i min tur, märker att han bara går runt den andra bokhyllan och sätter sig ner vid det bordet där istället.

   Jag fortsätter i lugn och ro att gå igenom decoupageboken, känner sedan en lättnad över att han gick härifrån. Han gav min kropp en del obehagskänslor när han började med sina tusen frågor. När jag reser mig upp för att ställa tillbaka några utav böckerna som jag har tagit, för att ta en ny bok, då kommer han emot mig igen. Den här gången ställer han sig väldigt nära mig. "Hej" säger han. "Ja, hej" ger jag honom till svar och fortsätter att titta på böckerna i bokhyllan. Då börjar han återigen med sina tusen frågor. "Jag tänkte läsa lite" säger han, stryker lätt med sina fingrar över böckerna i bokhyllan. (Ja vad gör man inte på ett bibliotek, tänker jag i mitt stilla sinne). "Mmmm" är allt jag ger honom till svar. "Vad heter du?" frågar han. (Som att jag vill svara på det, till någon som jag aldrig har sett i hela mitt liv förut). Jag låtsas inte höra det han sa utan fortsätter att leta efter mina böcker. Sedan kommer nästa fråga. "Var bor du?" Jag fortsätter att titta efter mina böcker. "Bor du i Borlänge?" Varpå jag då svarar: "Nej, det gör jag inte." (Vad har du med det att göra, tänker jag för mig själv). Sedan går han bara därifrån, runt bokhyllan och sätter sig ner vid bordet. (Skulle inte han läsa.. tänker jag). Med tanke på att han sa så, men där sitter han vid ett bord utan en bok.

   Jag känner mer och mer hur det börjar knyta sig i magen utav obehag, så jag tar böckerna som jag ska ha och går bortöver till andra sidan av biblioteket. Där de har sina tidningar och jag sätter mig ner där i hörnan och går igenom en pysseltidning istället. Den här hörnan är lite i skymundan, så jag hoppas för mig själv att han inte ska se vart jag tog vägen. Men tror ni inte att jag ser honom några sekunder senare... igen!? Jag tittar upp och ser när han kommer gående i korridoren och hur han glor på mig. Han sliter inte sin blick ifrån mig. Istället för att komma ner mot mig, sneddar han ner bakom bokhyllan som står bredvid mig. När jag tittar upp igen, ser jag hur han står och pillar på böckerna på andra sidan (utan att ta en bok), står och glor på mig igenom bokhyllan och böckerna. Jag kan lova er att då knöt det sig riktigt i magen på mig, det började att gå kalla kårar längs ryggen.

   Det slutar med att jag tar böckerna och tidningen, jag går ner en våning och lånar det jag ska ha med mig hem i lånedisken. Jag tittar upp mot trappen och jag ser att han har inte kommit nerför där än, så jag skyndar mig utifrån biblioteket. Jag springer halva biten hem, med obehag och rädsla, där det är halvmörkt och två gränder som går emot varandra. Dessutom är jag rädd att jag ska halka omkull när jag var så utomordentligt smart och satte på mig klackskor. Men hur skulle jag kunna förutse det här? Det sista jag vill är att han ska hinna se vart jag bor någonstans. Dessutom kastar jag några blickar bakåt för att se efter så att han inte förföljer mig. Hade han gjort det, hade jag sprungit raka vägen emot polishuset istället. Nej usch, honom ville jag inte ha efter mig på hemvägen, nej ni, då var jag rädd. Hugaligen!

   Hans tanke kanske inte var att förfölja mig ända hem, men vad vet jag egentligen om det? Jag tänker inte chansa med att gå lugnt hem och ha en dåre efter mig hack i häl, som ska hinna med att se vart jag bor. Eller kanske rent utav överfalla mig? Nej, då är det bäst att ta det säkra före det osäkra. Det skulle inte förvåna mig att han gick ut strax efter att jag gick ut ifrån bilioteket. Nu i efterhand inser jag att jag kanske skulle ha berättat det här för någon på biblioteket, men det är lätt att vara efterklok. Men tack och lov hände ingenting efter vägen. Men jag hoppas att jag aldrig kommer att stöta på den här mannen igen, i mitt liv....

   I tisdags hade jag besök, av Helena och hennes två små busfrön. Det var riktigt trevligt! Emma var lite blyg strax när hon kom, men det dröjde inte länge förrens hon var i sitt vanliga esse, full rulle. Det blev lite fika, bus, pärlning & filmtittning. Sedan när Steffe kom hem från jobbet, blev hon blyg igen, men det släppte rätt fort. Sen blev det full rulle igen mellan Emma & Stefan. Det var kullerbyttor i sängen och jag vet inte allt... Sen skulle Steffe iväg på fotbollsträning. Jag tror hon dock blev "fascinerad" av Stefans spindelmannen som sitter på toalettstolen. (Jag har gjort en spindelmannen i fönsterfärger som svingar sig fram, som sitter där). Tydligen är spindelmannen, lilltjejens favorit. =) Sedan har vi ju lilla söta Nellie, snart 3 månader gammal. Hon växer så det knakar, hon blir större och större för varje gång jag ser henne. Det går riktigt fort... Jag kan inte förstå hur det kan gå så fort? Strax innan de var på hemsprång blev det käk, spaghetti och köttfärssås och det gick hem hos Emma.

   Själv längtar jag tills jag själv får en liten knodd. Vilket förmodligen kommer att dröja ett bra tag till, tråkigt nog. Den där underbara bebisdoften, den är helt obeskrivlig. Ett alldeles eget litet busfrö. En som man gör precis allt för. "Tills man själv slutar att andas, tills hjärtat slutar att slå." Jag har ju kunnat varit där för länge sen, men det gick inte som det skulle. Men du finns fortfarande i mina tankar, du har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. En plats som ingen kan ta ifrån dig...

   Igår blev det en visit till Falun, det blev en runda i centrum med Helena och Nellie. Sötisen börjar på att få en infektion, en ögoninfektion i ena ögat. Jag tycker så synd om henne. Jag hoppas att det går bra vid vårdcentralen idag. Men annars så var det riktigt skönt att få komma ut lite igår. Det var riktigt trevligt måste jag säga. Jag fick mig en tur i Faluns nya galleria, vilket jag bara har hunnit se lite snabbt en gång tidigare.

   Lite senare så ska jag berätta vad som hände igår mot kvällssidan, som jag tar sen när jag har kommit upp ifrån tvättstugan. För nu är det dags att springa ner och slänga in några fler maskiner. Tråkigt men sant, men det måste göras...

Jag skulle ha plockat upp de 14 bebisarna när jag såg dem tidigare idag. Med tanke på att jag inte trodde att mamman hade kläckt ur sig alla, så väntade jag en stund till. Nu när jag tittade, ja då var det bara 3 bebisar kvar. Då har de varit så urbota dumma att de har simmat upp till honan, så har hon ätit upp dem... =( Fan, att jag inte flyttade dem tidigare idag. Men jag tänkte väl ändå inte att så många skulle simma upp till henne =( Ja nu återstår det bara att se om de 3 små stackarna klarar sig i "yngelakvariumet" istället, med både mindre yngel och halvvuxna. Fan, fan, fan...

Idag låg jag en stund och läste i sängen, riktigt spännande är det. Det är svårt att slita sig ifrån boken. Jag har "bara" ca 500 sidor kvar att läsa på engelska, har hunnit med att läsa runt ca 200 sidor. Det som knäcker mig är att det här är fjärde och sista boken, jag vill inte att det ska ta slut, jag vill läsa mer, mer.

Annars blir nog min helg rätt lugn förmodar jag, i alla fall så som det ser ut just nu. Älsklingen ska åka iväg till Tryssel (eller hur det stavas) och åka skidor imorgon. Så han försvinner väl kanske redan ikväll, det kommer att bli lite tomt, men jag överlever. Jag hoppas att han får det riktigt trevligt och att det inte slutar som för Markoolio när han drog till fjällen... skämt å sido. Jag antar att det kommer att gå riktigt bra för min älskade skidexpert... ;) Själv kanske jag tar en tripp ut till paranteserna, vi får se.

Just det, idag har vi fått lite bebisar... igen. Lyckades få ner henne i rättan tid i bebisboxen för någon dag sedan. Denna gång är det platy bebisar, vill ha lite fler sånna, när vi har en hel hop med nästan bara guppys.

Sedan så sitter jag även och tänker på min vän. Jag blir både ledsen och arg när jag läser hennes blogg. Ibland förstår jag inte hur vissa människor tänker, om de inte ens tänker överhuvudtaget ibland? De kanske inte tänker alls just för stunden? Jag tycker att vederbörande borde vara lite mer rädd om det han har, vårda det ömt och bry sig lite mer. Annars kanske han en vacker dag står där ensam och har förlorat min vackra och underbara vän, som förtjänar det bästa. Det gör i alla fall ont i mig att få veta hur du/ni har det. Jag hoppas att det kommer att ljusna för er snart!

Ja det har det varit... brorsan kom hit och sov över. Hade lite sällskap iaf, när steffe hade fotbollsmatcher hela helgen. Det har blivit lite bowlande. På lördagen satt jag och brorsan och plöjde igenom 5 filmer på raken... =) Strax ska jag iväg och hämta en sak åt Papi här i la stada´.