Min värld, mitt liv, min blogg...

..så känns det idag, att jag är på väg till helvetet. Det är nånting hela tiden, det ena efter det andra. Om jag kunde skulle jag gå och lägga mig och självdö. Jag började på att packa i köket, när jag ska gå ner i förrådet finns inte en enda tom kartong kvar. De har han tydligen kastat, han skulle kasta alla förut när vi rensade. Men jag passade då på att spara några, för att det kunde vara bra att ha några få exemplar tomma kartonger kvar som kanske skulle komma till nytta. Nej, inte ens de finns kvar. Nu måste han ha kastat dom också. Tack snälla S. Inte ens de två ynka kartongerna som jag nyligen tog hit och packade upp med saker i finns kvar. När tusan har han hunnit kasta dem? Är det inte han som har kastat dem, så måste vi ha ett kartongätande troll nere i förrådet.

Till råga på allt har jag fått nys om något som han tydligen ska ha sagt när han har varit nere i Skåne, om mig. Som känns för mig som en stor lögn. I telefonen på jobbet påstår han att han har inte alls sagt så, för då är det personens tolkning, vad denne anser eller så ljuger den. Jaha, vad fan ska jag tro? Och vem ska jag tro på? Nej jag glider saktare och saktare ner till det där jävla mörka hålet igen, som det nyligen började kännas som att jag äntligen hade börjat lyckas kravla mig utifrån. Jag pallar inte mer skit idag. Allt går bara käpprätt åt helvete.