Så länge jag andas...

   I tisdags hade jag besök, av Helena och hennes två små busfrön. Det var riktigt trevligt! Emma var lite blyg strax när hon kom, men det dröjde inte länge förrens hon var i sitt vanliga esse, full rulle. Det blev lite fika, bus, pärlning & filmtittning. Sedan när Steffe kom hem från jobbet, blev hon blyg igen, men det släppte rätt fort. Sen blev det full rulle igen mellan Emma & Stefan. Det var kullerbyttor i sängen och jag vet inte allt... Sen skulle Steffe iväg på fotbollsträning. Jag tror hon dock blev "fascinerad" av Stefans spindelmannen som sitter på toalettstolen. (Jag har gjort en spindelmannen i fönsterfärger som svingar sig fram, som sitter där). Tydligen är spindelmannen, lilltjejens favorit. =) Sedan har vi ju lilla söta Nellie, snart 3 månader gammal. Hon växer så det knakar, hon blir större och större för varje gång jag ser henne. Det går riktigt fort... Jag kan inte förstå hur det kan gå så fort? Strax innan de var på hemsprång blev det käk, spaghetti och köttfärssås och det gick hem hos Emma.

   Själv längtar jag tills jag själv får en liten knodd. Vilket förmodligen kommer att dröja ett bra tag till, tråkigt nog. Den där underbara bebisdoften, den är helt obeskrivlig. Ett alldeles eget litet busfrö. En som man gör precis allt för. "Tills man själv slutar att andas, tills hjärtat slutar att slå." Jag har ju kunnat varit där för länge sen, men det gick inte som det skulle. Men du finns fortfarande i mina tankar, du har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. En plats som ingen kan ta ifrån dig...

   Igår blev det en visit till Falun, det blev en runda i centrum med Helena och Nellie. Sötisen börjar på att få en infektion, en ögoninfektion i ena ögat. Jag tycker så synd om henne. Jag hoppas att det går bra vid vårdcentralen idag. Men annars så var det riktigt skönt att få komma ut lite igår. Det var riktigt trevligt måste jag säga. Jag fick mig en tur i Faluns nya galleria, vilket jag bara har hunnit se lite snabbt en gång tidigare.

   Lite senare så ska jag berätta vad som hände igår mot kvällssidan, som jag tar sen när jag har kommit upp ifrån tvättstugan. För nu är det dags att springa ner och slänga in några fler maskiner. Tråkigt men sant, men det måste göras...






By the way... här är spindelmannen på tjottahejti...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback