Snurrig morgon...
Ja det kan man kalla det för, min morgon blev lite snurrig. Älsklingen skulle besikta bilen 7.20 imorse, jag var snäll och tog åt mig det, trots att jag var trött som en gris. Han blev jäktad med packningen, han ska ner till Ängelholm idag. Slutade med att jag fick skjutsa honom till "samåkningsplatsen". När vi lagomt kommer dit, så åker de bara förbi oss, fast att han vinkar och tutar. Älsklingen blir sur och undrar om de ser med röven. Dessutom har han inte deras nummer, så det gick inte att ringa heller. Så det slutar med att vi båda två åker bort till bilbesiktningen. När vi väl är där, ja då fungerar det inte att skriva in sig i deras dator. Allt som poppar upp är, "tyvärr det finns ingen tid för dig idag". Jaha? Vad är nu detta? Älsklingen har ju redan fått en tid för idag. Till slut lyckas han få tag i någon som jobbar där, det slutar med att vi får reda på att han har tagit fel på dagen. Det är på måndag han ska besikta bilen och inte idag. Men men, det är lätt hänt att ta fel på en dag. Så jag får skjutsa honom till jobbet, han vill inte ha bilen stående på jobbet när han ska ner till Ängelholm i helgen. Älsklingen var så snäll och köpte frukost åt mig efter vägen, bara för att han hade krånglat så, tyckte han. Han e för go, min älskling.
Lite tråkigt att jag inte kan följa med. Eller kan och kan. Med tanke på att jag bara stämplar och resan dit med tåg kostar 1500 :-, så känner jag att jag inte har råd bara för att vara där en helg. Resan fram och tillbaka dit är ju nästan en hel dag. Så nä det får bli en annan gång. Jag hoppas i alla fall att min älskling får jättekul, med sina kompisar som han inte har träffat på jättelänge...
Till råga på allt sitter nu jag här hemma, nervös som bara den, med halvont i magen. Jag ska iväg på arbetsintervju kl 12. Ett jobb som jag skickade in ansökan till igår, sedan så ringde de upp igår. Jag kan dock meddela att jag blev rätt paff, dessutom är de, de första som hör av sig efter alla ansökningar som jag har skickat. Jag hoppas att det kommer att gå vägen. Jag har trots allt inte så många stämpeldagar kvar. Nu vill jag ha ett jobb!
Igår var dessutom min själsfrände så snäll och skulle försöka förbereda mig inför morgondagen... vi skulle "leka". Han skulle vara intervjuare, ni må tro att jag blev tiltad ändå, när han kom med något som jag var oförberedd på. Man visste inte alls vad man skulle säga. Han har även kommit med goda råd, så tack älskling! (Han har ju trots allt varit iväg på fler intervjuer än vad jag har). Så det är tur att man har någon till hands som kan stötta en. Han säger att han tror på mig, så det är tur att det är någon som hjälper och peppar. Så det är väl det jag måste försöka att göra, tänka positivt. Men det är lite svårt ändå, när man är nervös. "Tänk positivt, tänk positivt". Trots allt har de ju ringt mig, så jag måste väl vara "lite intressant"....
Jag får avsluta med: "Det ska väl kännas att man lever!" :P
Lite tråkigt att jag inte kan följa med. Eller kan och kan. Med tanke på att jag bara stämplar och resan dit med tåg kostar 1500 :-, så känner jag att jag inte har råd bara för att vara där en helg. Resan fram och tillbaka dit är ju nästan en hel dag. Så nä det får bli en annan gång. Jag hoppas i alla fall att min älskling får jättekul, med sina kompisar som han inte har träffat på jättelänge...
Till råga på allt sitter nu jag här hemma, nervös som bara den, med halvont i magen. Jag ska iväg på arbetsintervju kl 12. Ett jobb som jag skickade in ansökan till igår, sedan så ringde de upp igår. Jag kan dock meddela att jag blev rätt paff, dessutom är de, de första som hör av sig efter alla ansökningar som jag har skickat. Jag hoppas att det kommer att gå vägen. Jag har trots allt inte så många stämpeldagar kvar. Nu vill jag ha ett jobb!
Igår var dessutom min själsfrände så snäll och skulle försöka förbereda mig inför morgondagen... vi skulle "leka". Han skulle vara intervjuare, ni må tro att jag blev tiltad ändå, när han kom med något som jag var oförberedd på. Man visste inte alls vad man skulle säga. Han har även kommit med goda råd, så tack älskling! (Han har ju trots allt varit iväg på fler intervjuer än vad jag har). Så det är tur att man har någon till hands som kan stötta en. Han säger att han tror på mig, så det är tur att det är någon som hjälper och peppar. Så det är väl det jag måste försöka att göra, tänka positivt. Men det är lite svårt ändå, när man är nervös. "Tänk positivt, tänk positivt". Trots allt har de ju ringt mig, så jag måste väl vara "lite intressant"....
Jag får avsluta med: "Det ska väl kännas att man lever!" :P
Kommentarer
Trackback