Min värld, mitt liv, min blogg...

..så känns det idag, att jag är på väg till helvetet. Det är nånting hela tiden, det ena efter det andra. Om jag kunde skulle jag gå och lägga mig och självdö. Jag började på att packa i köket, när jag ska gå ner i förrådet finns inte en enda tom kartong kvar. De har han tydligen kastat, han skulle kasta alla förut när vi rensade. Men jag passade då på att spara några, för att det kunde vara bra att ha några få exemplar tomma kartonger kvar som kanske skulle komma till nytta. Nej, inte ens de finns kvar. Nu måste han ha kastat dom också. Tack snälla S. Inte ens de två ynka kartongerna som jag nyligen tog hit och packade upp med saker i finns kvar. När tusan har han hunnit kasta dem? Är det inte han som har kastat dem, så måste vi ha ett kartongätande troll nere i förrådet.

Till råga på allt har jag fått nys om något som han tydligen ska ha sagt när han har varit nere i Skåne, om mig. Som känns för mig som en stor lögn. I telefonen på jobbet påstår han att han har inte alls sagt så, för då är det personens tolkning, vad denne anser eller så ljuger den. Jaha, vad fan ska jag tro? Och vem ska jag tro på? Nej jag glider saktare och saktare ner till det där jävla mörka hålet igen, som det nyligen började kännas som att jag äntligen hade börjat lyckas kravla mig utifrån. Jag pallar inte mer skit idag. Allt går bara käpprätt åt helvete.

Här är det minst sagt som vanligt, men ändå inte? Hmm. Ja det hände en del igårkväll, något som jag inte vet hur jag ska se på, men som jag ändå kanske behövde innerst inne? Det finns olika sätt att se det på. Sedan är han så otroligt omtänksam, hmm? Ja, ja.. inget jag ska grilla skallen med när jag egentligen har viktigare saker för mig. Imorgon är det veckans 2:a tenta, fy fan, jag kan ingenting :( Och inte blir det bättre för att jag sitter här och gnäller.. haha :P Jag kom ju på en sån bra plan igår att jag skulle lägga mig tidigt, och sedan kliva upp jättetidigt för att börja plugga, jo tjena. Jag sov bort dagen ändå, sedan har jag suttit nån timme ute på fejjan. Nej nu ska jag försöka ta mig i kragen och börja lite smått med pluggandet. Det är trots allt inte många timmar kvar som jag har på mig. Tentan börjar kl 8 imorgon, vem fan kom på denna ofantligt jättedumma och tidiga tid? Jag gruvar mig för att jag kommer att försova mig, när jag inte kom upp i tid imorse. FAN!

Här sitter man med tenta ångest. Gjorde programmeringstentan idag, tror den gick åt helvete, rent utsagt. Men jag hoppas att jag klarar G iaf, orkar inte med en omtenta. På torsdag har jag nästa skit tenta.

• Kan jag något? Svar: nej!
• Har jag övat nåt? Svar: nej!
• Varför inte det? Svar: För att jag har mått som jag har gjort i jul.
• Ångrar jag det nu? Svar: Ja, jag skulle ha tagit tag i det ändå, fast att jag har mått som en påse skit.
• Ska jag öva nu? Svar: Ja!
• Har jag ork? Svar: Nej, men jag måste försöka ta mig i kragen och börja, för snart är det torsdag.
• Vad känner jag? Svar: Ångest och som om jag blir psykiskt våldtagen. :P

Nej jag måste ta mig i kragen, nu på momangen och börja. Men det är fan inte lätt. Vad är det som felas? För allt i världen hoppas jag att jag åtminstone klarar en utav dessa två tentor, för jag orkar definitivt inte att göra två omtentor sen. Bäst av allt vore det om jag klarar båda två, så klart! Så att jag slipper omtentor överhuvudtaget. Så om det finns någon vänlig själ som vill köpa min ångest, varsågod, den säljes för 10 öre, bara jag blir av med skiten!

Igår var jag förresten till frissan och klippte mig. Jag blev ubernöjd! Dock kanske jag saknar mitt långa hår, men jag har ännu lite längd kvar i alla fall. =)

Vad skulle jag hit och göra redan igår? Jag skulle ha gjort som jag hade tänkt, åka hit sent idag istället. Dum som jag var, så åkte jag hit igår. Fy fan, det var jobbigare än jag trodde. Tycker jag har klarat mig hyffsat bra när jag har varit ute hos mina föräldrar, eller så är det jag som har dolt känslorna för mig själv. Grävt ner dem djupt under ytan. När jag kom hit och hade varit här en lite stund, så brast det. Allting brast inombords, 2 ggr. Det känns som om någon skulle ha sparkat omkull stolen som jag stod på. Samtidigt underlättar det inte heller när människan stundtals är känslokall. Nu är det inte så att jag ber honom att ångra att sitt val, inte sitta å gulla eller hålla mig i hand. Men nån slags empati och sympati borde människan kunna visa. Visst stundtals kan han visa litegrann utav den, men sedan kommer denna känslokyla. Varför? Jag måste vara en mycket jobbig och värdelös människa :/ Det är hemskt att säga det, men så känns det. Nu önskar jag bara att veckan som kommer, ska rulla på fort som fan, så att jag kan sätta igång med flytten. Flytten kommer säkerligen att ta sin tid, när jag har fullt upp med skolan.

Idag hävde jag ur mig att du måste förstå att det är jobbigt för mig att vara i denna lägenhet. Då kläcker han ur sig: "är det det?" Bara för att han inte känner något längre och inte tycker att det är jobbigt, så borde han åtminstone kunna sätta sig in i hur jag känner det. Vi har trots allt varit i lag i nästan 2½ år. Jag önskar att jag kunde sluta älska honom bara så där, att kunna skaka av mig allt som jag känner, glömma människan och vända alla taggar utåt. Igår när jag kom hit, tog han med mig på bio. Det känns så.. jag vet inte? Konstigt. Vi kan väl vara vänner, säger han. Jovisst, men jag vet hur det kommer att bli med den saken till slut ändå så.

Ja det är både och, hur nu det kan komma sig? Dagarna här går både fort och långsamt framåt. Långsamt på grund utav det som hände mig under jul. Julen ska ju vara glädjens tid, eller? Sambon kom med sin "överraskning" eller ska jag kalla det för julklapp? Om att vårt förhållande är slut. Eeeh? Ja, jag hamnade i en chock, detta var jag inte förberedd på. Detta meddelade han mig sent en kväll, dagen därpå, tidigt på morgonen bara drog han iväg, ner till sin släkt, långt ner i Sverige. Jaha? Ännu är han inte hemma, så det blir att försöka ta ett par krafttag med allt annat jobbigt framöver med flytt osv. (Fattar inte varför jag jämt ska hitta fel killar?)

Däremot går dagarna fort framåt när det gäller skolarbetet, jag har ett arbete som ska vara inne om någon dag, sedan två tentor nästa vecka. Har jag gjort nåt? Nej, för att jag har mått riktigt dåligt, man känner sig som en zombie. Men det kommer väl att gå som det går, det märks väl, får väl IG på alltihop. Dessutom har jag blivit struken ifrån kurserna som börjar nu i januari. Ännu mer krångel som man måste ta itu med, jag blir så FÖRBANNAD! Pga att jag har missat en grej pga högskolans krångelsystem.

Förutom det fick jag en riktigt trevlig helg, nu i helgen, tillsammans med vänner och kusiner. Partajade och gick ut på krogen. Så tack allesammans! Ja, det var något som livade upp min tillvaro + det som hände tidigare under lördagen. Då var jag och kusin vitamin och tittade på "idolerna Erik och Calle". Passade på att få mina skivor signerade och även så fick jag en kram ifrån kramgoa Calle... =)

Nepp nu ska jag fortsätta med mitt arbete som ska in senast den 7:e, *suck*, det är så svårt. Jag börjar verkligen undra vad jag har gett mig in på.